Hundar Utan Hem
I februari 2009 åkte jag, Anna, till Irland tillsammans med en god vän, Martin Erikson, och Carina Olsson, som har organisationen www.hundarutanhem.se.
Hundar Utan Hem ser till att hundar som är hemlösa på Irland får komma till nya, kärleksfulla hem i Sverige och har sedan starten 2004 placerat över tusen hundar i nya hem!
Tanken med resan var att hitta en hund till Martin (som haft en helt underbar gammal greyhound-blandis från Irland, men som dessvärre gick bort strax efter nyår) och även jag skulle adoptera en vovve. Carina skulle hjälpa oss med det, samt träffa sina irländska kontakter.
Att se hur hundarna behandlas på Irland var en mardröm!!
Tiotusentals friska hundar avlivas varje år. Ungefär hälften av dom är greyhounds som inte längre springer in några pengar. Eller så har familjen helt enkelt tröttnat på hunden och gör sig av med den eller byter ut den mot en ny söt valp. Många hundar bor på den inhägnade tomten och får aldrig ens komma in i huset!
Det finns 3 dog pounds (hundstall) i Dublin. Hit kommer hundarna som hundfångarna hittat på gatan. (Eftersom det inte är lag på att hundarna måste vara id- eller chipmärkta så kan ägarna inte spåras). Hunden får då 5 dagar på sig i poundet att antingen lokaliseras av sin ägare eller hitta ett nytt hem, annars avlivas hunden. Hundar, som vars ägare tröttnat på och som lämnar in den till ett dog pound, har bara 24 timmar på sig att få ett nytt hem innan den avlivas. Vissa avlivas redan på en gång om poundet har ont om plats. Vem som helst kan utan några vidare frågor lämna in sin hund på ett dog pound, och därför är det väldigt vanligt att dog pounden fungerar som nån sorts omplacerings-verksamhet. Familjen köper en söt valp innan jul och när jullovet är slut åker dom helt enkelt till ett dog pound och lämnar in hunden. Eller släpper ut den i skogen eller på gatan. Verkligheten är skrämmande! De flesta hundstall avlivar mellan 90-99% av alla hundar som lämnas in.
Bild från ett dog pound
Jag besökte två av dog pounden i Dublin (Dunboyne dog pound och Meath dog pound) under resan och det var fruktansvärt att se!!
Hundarna satt på rad i små burar/boxar på smutsiga, blöta cementgolv i sin egen avföring och skakade av köld. Själva byggnaden påminde om ett stall. Det var lika kallt inne som ute.
Värmelampor fanns (det var det lag på) men ägaren av Dunboyne dog pound vägrade sätta på dom eftersom det drog el, och därmed kostade pengar. Att ha lamporna igång finns det nämligen ingen lag på. Att denne man dessutom är veterinär och driver ett hundpensionat (i samma kalla box-länga) är för mig obegripligt.
Plastbäddar fanns i några av boxarna, men absolut ingen filt eller något annat mjukt att ligga på. Hundarna skrek och skällde av skräck oavbrutet.
Allt är gjort av cement och stål och hundarna får inte se något dagsljus. Att få träffa andra hundar och promenader är det inte tal om. Detta måste vara helvetet på jorden för en hund. Tanken på att detta är för många hundar det absolut sista dom ser i livet är fruktansvärt sorgligt och jag kände mig väldigt maktlös när jag var på pounden. Man ville ta med dom alla hem, ge dom en ny chans i livet
Valpar i ett dog pound
Carina "bokade" i princip alla hundar på Dunboyne dog pound, vilket innebar att ifall ingen ägare kommer och gör anspråk på sin hund och den heller inte får ett nytt hem, så får vovven komma till ett jourhem i Sverige, och där vänta på att bli omplacerad till en svensk familj.
Efter denna upplevelse kände man sig otroligt låg och ledsen. Man undrade vad man kunde göra. Det fanns ju så många hundar som behövde hjälp!
Det finns några Rescue Centers på Irland. De åker runt till de olika dog pounden och försöker rädda så många hundar de kan från avlivning. De hundar som har den turen får komma till ett rescue center, och där råder no-kill policy. Vilket innebär att inga friska hundar avlivas.
Personalen och volontärerna på rescue centerna jobbar dygnet runt med att försöka omplacera sina räddade hundar.
Vi besökte ett av de rescue center som HundarUtanHem jobbar med, som heter Dogs Aid. Det ligger nära Dublins flygplats och drivs av Maggie. Hon bor själv på kenneln och har plats för ca 50 hundar åt gången.
Hundar som ska flygas till Sverige via HundarUtanHem bor här sista natten innan avfärd.
När jag klev in i hundgården rusade ett gäng glada hundar emot mig, gamla som unga och i alla möjliga raser och storlekar. Alla ville ha uppmärksamhet! Dom blev så otroligt tacksamma över att bli klappade! Maggie berättade att vissa av hundarna varit där så länge som 7 år... och troligtvis aldrig kommer kunna få ett kärleksfullt hem, eftersom att adoptera en äldre hund inte står högst upp på önskelistan hos folk.
Förutom Maggie fanns även 5 volontärer på plats som var där bara för att umgås med hundar.
Jämfört med hundarna på dog pounden så har dessa rescue center-hundar det ovanligt bra, men man insåg att trots att alla rescue centers drivs av djurvänner så fattas det pengar; hundarna bor utomhus i baracker och får sällan promenader, dom går runt i inhägnanden hela dagen
Sista dagen på Irland åkte vi en bit utanför stan, till Shinrone, och till "Orchard Greyhound Sanctuary". Det drivs av en underbar människa vid namn Mary-Jane som vigt sitt liv åt att ta hand om greyhounds i mycket, mycket dåligt skick. Vissa kommer direkt från dog pounden och andra greyhounds hör hon talas om och ser till att dom får komma till henne. Här fanns stora ängar att springa på och en inhägnad tomt som nästan aldrig ville ta slut. 14 greyhounds hade hon boende hos sig för tillfället, i två olika grupper; 6 st bodde i en lada på tomten och 6 st inne i huset. Dom fick turas om att bo inomhus och socialiseras. Två hundar hade Mary-Jane själv; en irländsk varghund och en sloughi.
Här träffade jag ett gäng underbara greyhounds som jag umgicks med en halv dag, och många stal mitt hjärta. Josh, Jack, Ayhash, Christine, Tiger, Daisy, Sofi, Ciara, Libby, Arrian, Banin och så självklart... Phoenix!
Phoenix när han anlände till Orchard Greyhound Sanctuary
Phoenix, denna fina goa hund, som kom till Mary-Jane i fruktansvärt dåligt skick. Han hade lämnats in till ett dog pound av sin ägare och med ett täcke på sig. När dom tog av täcket fann dom en hund i så dåligt tillstånd att det var oklart om han ens skulle överleva. Dom ringde Mary-Jane på en gång och bad henne ta sig an denna kille, som anlände utmärglad, uttorkad, förvirrad, väldigt vinglig, med stort håravfall, en svullen fotled och klor så långa att han inte kunde gå ordentligt.
De första fem dagarna på Orchard's orkade han inte göra annat än sova.
Men nu när jag träffade Phoenix, ca en månad senare, var han en jätteglad hund som gjorde sig till på alla sätt och vis, lade sig i mitt knä, nafsade glatt i luvan på min jacka och var bara så otroligt charmig. Jag var helt såld och det tog inte många sekunder innan jag bestämde mig för att DEN hunden ville jag adoptera. Phoenix skulle få komma till Sverige och vara med mig på hunddagis och leka med nya kompisar och bara få ha det bäst! Det förtjänade han efter allt han varit med om!
Phoenix är en helt fantastiskt underbar hund! Så tacksam och vänlig och en riktig soffpotatis! Att kura ihop sig som en liten kanelbulle i soffan är det bästa han vet! Första gången han förstod att soffan var en plats som han fick vara på var han såå lycklig! Man blir så ledsen när man tänker på hur fruktansvärt illa han blev behandlad av sin förra ägare!
Under resan till Irland fick jag se mycket hemskheter, men också en verklighet. Det är såhär hundar har det på Irland. För oss i Sverige blir hundar som en familjemedlem, och det är en självklarhet att hunden ska få bo inomhus med familjen. På Irland fungerar det inte så, utan hundar ses mer som konsumtionsvaror. Inte mer värda än en väska eller ett par jeans.
Jag träffade eldsjälar som vigt sina liv och pengar åt att rädda hundar från hemska öden! Mary-Jane, Carina, Marianne, Maggie, Janice, Charlotte och många fler. Fantastiska människor!
Carina Olsson i Dunboyne dog pound.
Läs mer om HundarUtanHem och deras arbete på www.hundarutanhem.se
HundarUtanHem tar tacksamt emot gåvor så fler hundar kan räddas till ett bättre liv!
Deras plusgiro nr är: 309936-3
eller så kan du också skänka pengar genom att ringa ett samtal:
Ring 0939-111 90 01 för att skänka 50 kr.
Ring 0939-111 90 02 för att skänka 100 kr.
HundarUtanHem finns även på Facebook.
